julia Hahne

En osäker tjej med gråblåa ögon och nötbrunthår.




fyra bilder från i sommras, no make up, it´s just me. Dock har jag blont hår på bilderna.

Den här texten har varit svår, jag har skrivit några rader, tryckt på delete och börjat om ett antal gånger. Måste säga at det är riktigt svårt att skriva om mig själv. Vet inte hur jag ska formulera mig utan att det ska missförstås.
 
Julia Annie Frederika Hahne Wahle, döptes jag till för sexton års sedan I en liten kyrka utanför, Kristinehamn.
Kristinehamn är en liten värmländskstad med ynka 26.000 innvånare.
För er som inte vet vart Kristinehamn är eller aldrig någonsin har hört talas om staden ligger den iallafall några mil utanför Karlstad.

Med mina 174 centimeter så är jag en ganska så lång tjej, därav har jag aldrig bärt klackskor just för att jag tycker att jag blir alldeles för lång.
Har alltid varit blond och blåögd, men i höstas tröttnade jag och tog fram hårfärgen, just nu trivs jag i mitt nötbruna hår. Fast ibland så skulle jag göra vad som helst för att få tillbaka min gamla hårfärg.
Men förändringar är bra.
Innerst inne är jag nog ganska så "blond och blåögd" ganska så naiv av mig, vill gärna tro gott om alla. Trots att jag vet att alla inte kan vara snälla, så vill jag gärna tro det.

Mitt första år på Gymnasiet började i Augusti, Bergslagsskolan frisörutbildning fick det bli för min del och trivs gör jag något enormt.
Ibland kan det vara tröttsamt att vara en klass med bara tjejer, men för det mesta är vi sams.
Gillar tjejerna i min klass väldigt mycket iallafall.

Jag är sprallig, possetiv för det mesta och går nästan alltid med ett leende på läpparna.
Möta dagen glad gör allt så mycket enklare, iallafall på ytan, man vill ju inte visas svag.
Morgonpigg och älskar oboy, mitt motto lyder: You snooze, you will lose.
Du kommer ingen vart genom att ligga i sängen och lata dig, det vet väl alla.
Jag kom inte till livet utan mening, Jag har en mening. Jag har en uppgift i livet, just jag är viktigt liksom du med.
Jag vill se, Jag vill uppleva och jag vill hjälpa.

Egentligen är jag nog ganska så vanlig, en helt vanlig tjej med sin egna vanliga blogg. Sitt egna andrum för det är just vad min blogg är, mitt egna andrum. Där kan jag andas, skriva vad jag vill. Mina egna tankar i ord.

Lever gör jag för dagen, varken imorgon eller igår.
För just nu lever jag, just i denna stund. Och det tänker jag fortsätta med, ta dagen som den kommer.
JULIA