julia Hahne

Kände för att jag behövde ventilera ut mina känslor nu, börjar fått smaken på storstadslivet ordentligt.  Kom precis hem ifrån ett litet postkontor som kanske inte ligger i världens bästa område men är det närmast mig så för att hinna skicka iväg mina paket innan det stänger vid fem åkte jag iväg dit. Hinner in, ställa mig i kön när hon i kassan säger chockat att det är skottlossning utanför på gatan, vänder mig om, mycket tydligt är det någon/några som skjuter ca 25 meter ifrån mig. Panik, hyperventilerar och tror jag ska dö, men personen springer fort därifrån och massa polisbilar och en ambulans kommer och de hinner spärra av området innan jag hinner fatta någonting alls. Gråter i bilen men vet nog egentligen inte varför, känslan av lättnad att jag faktiskt inte var ute på gatan när det här hände, eller känslan av rädsla, att här är det vardagsmat och vi i Sverige lever väldigt skyddat när det gäller sånna här saker. Bestämde mig för att åka hem, ska lägga mig och sova nu och förhoppningsvis komma på andra tankar tills imorgonbitti. ha det bäst.