julia Hahne

Efter att jag lämnat min fina och Mexico i lördags satt jag mig på flyget hem till Denver oså kom Fanny och hämtade mig på flygplatsen, hade en sista sleepover hos henne sen steg vi upp aldelles för tidigt och grät ångesttårar över att vi inte längre kommer bo tio minuter ifrån varandra. Hon har verkligen varit min andra halva här borta, man sitter lite i samma båt och förstår varandra. Jag tycker om henne så himla mycket och vet verkligen inte vad jag ska göra nu när jag har ett halvår ensam, utan henne och utan den här tryggheten att alltid ha någon att kunna förlita sig på härborta. tror såklart att även Seattle har mycket fint att erbjuda och jag är jätte glad att jag är här, men var ju inte riktigt såhär jag planerade att mitt år skulle bli. Kom iallafall till Seattle i söndags och har nu börjat komma in i det mesta, tar hand om världens mysigaste tjejer på tio och tolv. Och familjen är verkligen så himla varm och omtänksam, Känns lite som min egen mamma och pappa när jag pratar med dom. har ett väldigt soft schema och börjar inte förens på eftermiddagen vilket passar mig alldele perfekt. Nu försöker jag bara lära mig att hitta till träningar och annat, känns som det tar ett par dagar att komma in i allting nytt, men det här ska jag nog fixa!